48 timmar
BDSM-scen av Magnuz Binder.
"Men jag vill göra allt för att behaga dig, Master!" hade hon sagt.
"Mhmmm..." hade han svarat lugnt, men hon hade sett hur det hade börjat röra sig i hans huvud.
Det hade varit på morgonen, nu var det eftermiddag. Och nu stod hon med resultatet av hans tankemöda i handen. Hon läste det datorutskrivna papperet med viss oro. Där stod:
Under 48 timmar från kl 18 ikväll fredag ska du få möjlighet att visa hur mycket du kan behaga mig. Under denna tid ska du själv, utgående från vad du vet om mig, komma på och utföra olika idéer för att behaga mig.
Jag kommer att betygsätta varje idé med betyg från 1 till 5 i respektive kategori originalitet, utförande, entusiasm och resultat.
En etta innebär att jag är mycket missnöjd och ger 15 minuspoäng.
En tvåa innebär att jag inte är nöjd och ger 5 minuspoäng.
En trea innebär att jag är liknöjd och ger inga poäng.
En fyra innebär att jag är nöjd och ger 5 pluspoäng.
En femma innebär att jag är mycket nöjd och ger 15 pluspoäng.
För varje idé räknas plus- och minuspoäng samman till en slutsumma där pluspoäng kan kvitta minuspoäng och vice versa vilket innebär att slutpoängen för idén kan bli mellan 60 minuspoäng och 60 pluspoäng. Perioder som inte innefattar utförande av idéer medför 1 minuspoäng per minut.
När de 48 timmarna har gått kl 18 söndag kväll kommer du att bestraffas och belönas utifrån dina minus- och pluspoäng. För varje minuspoäng kommer du att få motta ett rapp med rotting på skinkorna av mig. Därefter kommer du att för varje pluspoäng få en minuts sexuell stimulans av mig.
Tankarna virvlade i hennes huvud. Vad skulle hon hitta på? Hur skulle hon börja? Hur skulle det bli med sömn? Vad visste hon att han gillade? Verkligen gillade? Om hon misslyckades? Herregud, det kunde bli hundratals rottingrapp! Hon kände pulsarna bulta och tog ett par djupa andetag för att lugna ned sig. Sedan försökte hon tänka klart.
Han hade gett henne ett stort ansvar, och ett stort förtroende. Det skulle kräva mycket av henne. Hon skulle knappast kunna göra honom helt nöjd hela tiden, det fick hon acceptera. Rottingrappen skulle hon klara av bestämde hon sig för. Hur många det än blev skulle den värsta svedan inte komma från dem, utan från det faktum att hon hade misslyckats, hade svikit hans förtroende, inte lyckats tillfredsställa honom, gjort honom missnöjd.
Med ännu ett djupt andetag sträckte hon på sig och sneglade mot klockan på väggen. Halv sex. En halvtimme kvar. Hon önskade hon hade haft mer tid att förbereda sig, men det fick gå ändå. Plötsligt insåg hon den verkliga innebörden av hans idé. Han skulle inte slösa bort en hel dyrbar helg på ett test som inte gav honom något. Han trodde på och förväntade sig att hon skulle göra något av hans utmaning. Han trodde på henne. Tanken gjorde henne varm inombords. Ett leende lekte på hennes läppar när hon sänkte huvudet men höjde blicken så att hon mötte hans blick genom sina hårslingor. Hennes röst var stadig när hon talade:
"Tack Master! Tack för ditt förtroende! Jag skall göra allt jag kan för att inte göra dig alltför besviken. Jag älskar dig för mycket för det."
Hans svar var kort och skulle ha låtit cyniskt om det inte hade varit för värmen i hans röst, och innebörden fick hennes hjärta att slå en extra frivolt:
"Det räknar jag med, lilla slavinna."