BDSM-Institutet

Scener - Scen 120

Bjällerklang

BDSM-scen av Magnuz Binder.

Den spröda klangen från den lilla silverbjällran hördes knappast över vindsuset, men hennes medvetenhet om dess existens fick klangen att närmast dåna i hennes huvud. Och hon påmindes om bjällran varje steg hon tog, varje rörelse hon gjorde.

Den hade gjort henne sällskap ända sedan morgonen, när han hade beordrat henne att ta av sig trosorna och förklarat att hon skulle ha annat under kjolen resten av dagen. Hon hade hisnat när han hade knäböjt framför henne, vikt upp hennes kjol och låtit sin tunga mjukt vidröra hennes känsligaste punkt. Hennes lilla knopp hade snabbt svällt och börjat pirra under hans flinka tungspets, men just när det hade börjat bli riktigt intressant hade han slutat.

Med ena handens fingrar hade han varsamt men bestämt tryckt tillbaka hennes blygdläppar och förhud så att hennes redan exponerade klitoris blottades ännu mer. Smekningen av den mjuka ögla han hade fångat in knoppen med var nästan smärtsamt intensiv men ersattes av vågor av njutning när öglan försiktigt drogs år runt den lilla knoppens bas, inte hårt, men tillräckligt för att hon skulle förnimma varje pulsslag i den. Och sedan hade han knutit fast den lilla silverbjällran i öglan.

När hon hade tagit första steget efter att han hade rest sig upp och vikt ned hennes kjol hade hon blivit omedelbart medveten om hur känsligt det diskreta arrangemanget var. Hon mer kände än hörde den spröda klangen när vibrationerna från den lilla silverkulan som skramlade runt inne i bjällran fortplantades direkt till hennes svullna klitoris. Stimulansen var intensiv, mycket eggande, men ändå inte tillräcklig eller av rätt sort för att lyfta henne till de verkliga höjderna.

Och så hade det fortsatt. När hon hade nått fram till busshållplatsen var hon så upphetsad att hon allvarligt hade övervägt att försvinna in på den lilla gården bredvid och smeka sig själv till en orgasm. Han hade inte gett henne några förhållningsorder om det, bara förbjudit henne att ta bort öglan eller bjällran. Men risken för upptäckt och för att missa bussen hade avhållit henne. Under bussresan hade bussens skakningar ersatt effekten av hennes steg och rörelser när det gällde att hålla hennes lilla fripassagerare i rörelse. Hon var övertygad om att den lilla bjällran ekade i hela bussen och att alla stirrade på henne, men sanningen var att den enda anledningen någon kunde ha haft att titta, undantaget att hon var en vacker kvinna, var hennes blossande kinder.

När hon kommit fram till jobbet hade hon inte kunnat hålla sig längre utan hade rusat in på toaletten innan hon ens fått av sig den lätta sommarjackan och väskan. Där möttes hon av ett nytt dilemma, när hon skulle börja smeka sig själv upptäckte hon att hennes klitoris var så svullen och känslig att hon knappt kunde vidröra den utan att det smärtade. Men med mycket smörjning med saliv och lätta, försiktiga, mjuka rörelser lyckades hon till sist ge sig den lättnad hennes kropp så desperat behövde.

Den stillasittande arbetsdagen hade varit uthärdlig, även om blotta medvetenheten om hennes belägenhet var tillräcklig för att bibehålla hennes upphetsning. Men lunchrasten med den korta promenaden fram och tillbaka till matsalen hade räckt för att tvinga fram ännu ett toalettbesök efteråt. Då hade hon även uträttat sina andra naturbehov och tvingats uppbåda mycket finess och koordination för att kunna torka sig efteråt utan att komma åt den känsliga knoppen.

Och nu var arbetsdagen slut och hon var på väg hemåt igen. Bussresan hade varit en erotisk pina utan like. Hon var övertygad om att busschauffören avsiktligt hade prickat varenda grop som fanns på vägen och valt de absolut ojämnaste spåren i gatan. Den lilla bjällran hade varit totalt vansinning och smittat av sig så på henne att hon närmast hade raglat av bussen likt en berusad. Hon räknade stegen hemåt och försökte fokusera på allt annat än den lilla bjällrans galna dans mellan hennes ben. Trottoarens stenmönster, fåglarnas kvitter, bilarnas färg, vindens sus, men vad hon än gjorde tycktes allting bara fokusera mer och mer på den lilla bjällran.

Inte förrän hon kom till porten efter sin egen insåg hon att hon hade gått för långt. Hon stönade för sig själv och vände om. När hon kom in i trapphuset i sitt eget hus önskade hon desperat att han redan var hemma. Hon ville att han skulle ta henne, binda henne, smeka henne, tortera henne, göra henne till sin och ge henne utlopp för allt det som hans lilla bjällra hade byggt upp hos henne under hela dagen. På skälvande ben började hon ta sig uppför trappstegen mot lägenheten...