BDSM-Institutet

Scener - Scen 125

Skogspromenad

BDSM-scen av Magnuz Binder.

Varje steg var en pina i sig. Stenar, kottar, pinnar, barr, allt kändes som om det grävde sig djupt in i fotsulorna på hennes ovana stadsbofötter. Och det blev många steg också, det såg den några decimeter långa repstumpen som sammanband hennes fotleder till. Men hon staplade tappert på, om inte annat för att slippa de hårda rycken i grenrepet som grävde sig in mellan hennes blygdläppar och skinkor. Varje gång hon försökte sakta in eller tvekade kom ett ryck som fick henne att undra hur länge det skulle dröja innan hennes klitoris tryckts upp mellan hennes njurar.

Det blev inte lättare att hålla farten uppe med tanke på att hennes balans hämmades av att hennes händer och armbågar var tätt hopbundna bakom ryggen, händerna dessutom nästan inklämda mellan skinkorna av grenrepet som korsade bindningen mellan dem. Det gjorde repen runt hennes överkropp som ramade in hennes bröst och pressade hennes armar mot hennes bröstkorg ganska överflödiga, men han hade alltid haft en viss faiblesse för att överdriva allting. Hon brukade ofta påpeka det för honom, men just nu kunde hon inte ens göra det, det såg hennes egna trosor till, instuvade som de var i hennes mun och hållna på plats av ännu mer rep.

Det hade börjat så bra, med en varm och vacker förmiddag som gjord för en lång promenad. När de hunnit så långt som in i skogen var det redan så varmt att skogens svala halvskugga var riktigt behaglig. De hade följt stigarna en bra bit när han plötsligt hade beordrat stopp. Hon hade omedelbart förstått att han hade något på gång och hade svurit litet över sig själv för att hon inte anat ugglor i mossen redan från början. När han beordrade henne att klä av sig naken behövde hon inte tveka längre. Hon hade grumsat litet först, men när han hade sträckt sig efter en smal, smidig gren i närheten hade hon funnit för gott att lyda. Shortsen, T-shirten, BHn och trosorna hade snabbt åkt av. Hon hade tvekat ett ögonblick inför sandalerna, men en snabb blick på honom hade övertygat henne om att han inkluderade även dem i sitt kommando.

Till sist hade hon stått helt naken framför honom. Hon hade ryst litet, både över sin utsatta situation och över skogens svalka som plötsligt kändes mycket mer påträngande. Hon hade också oroat sig över att någon skulle komma, men att döma av de smala, nästan osynliga stigar de hade följt de sista minuterna var nog den risken minimal.

Ur fickorna på jackan han nonchalant hade burit slängd över axeln hade han plockat fram rep, mycket mer än hon någonsin hade trott skulle gå att gömma undan på det sättet. Och en kasse som han ordentligt hade stoppat ned sin jacka och hennes kläder i. Sedan hade han börjat binda henne.

Hon hade inte riktigt vetat om hon skulle älska eller hata situationen. Hon njöt av skönheten och stillheten i naturen, njöt av hans närhet och hans händer som ibland mer än oavsiktligt strök över hennes kropp medan han band henne, njöt av repen som formade hennes kropp och berövade henne friheten. Men hon hatade ändå det faktum att hon så blint hade gått i hans fälla och att det här förmodligen bara var upptakten till något mycket värre. Till sist hade han fiskat upp hennes trosor ur kassen och tryckt in dem i hennes mun, det hade gått så snabbt att hon inte ens hade kommit sig för med att protestera, och säkrat dem med flera varv rep bakom hennes nacke och mellan hennes tänder. Sedan hade han fiskat upp kassen från marken, tagit tag i repänden han låtit hänga från hennes grenrep och med ett hårt ryck i repet var de på väg igen.

Hennes fotsulor skrek av misshandeln från skogsgolvet vid det här laget och när han stannade till i en litet soligare öppning i skogen stannade hon tacksamt bakom honom. Trots svalkan inne i skogen var hon genomblöt av svett och hon njöt av den välkomna solvärmen som torkade hennes skinn. Han beordrade henna att stå still med fötterna ihop och böjde sig ned och arrangerade om repen runt hennes fotleder tills hennes fötter var som klistrade mot varandra. Sedan backade han undan och slog sig ned på en stubbe några meter bort vänd mot henne med ett solvargsleende.

Hon förstod först ingenting, visserligen visste hon att han tyckte om att bara beundra hennes kropp ibland, men just här och nu verkade det litet omotiverat. Hon mötte hans blick och tittade undrande med huvudet på sned. Han bara satt kvar och log tillbaka mot henne. Sedan kände hon plötsligt något, ett litet men skarpt nyp på ena vaden. Hennes hjärna hade redan fattat vad det var frågan om och vad hans plan var innan hennes sänkta blick bekräftade hennes farhågor. Marken kryllade av stora svartröda myror och hon kunde se flera av dem som redan var en bra bit på väg upp längs hennes ben. Hon stod hjälplöst bunden mitt på en myrautostrada och dess trafikanter var tydligen något störda av det!

Hennes första tanke var att försöka hoppa bort från stället, men hon såg att han hade förutsett just det, för änden på repen runt hennes anklar var fastknutet runt en rotögla som stack upp bland barren. Hon höjde blicken och mötte hans igen och försökte se vädjande ut medan hon kved och gurglade sig bakom munkavlen. Hon kände fler och fler skarpa små nyp på sina fötter och ben nu, högre och högre upp, men han satt bara kvar och betraktade henne med ett allt bredare leende, oberörd av hennes alltmer desperata blickar och vädjande gurglingar.

När hon kände ett av de små monstren knipa tag i hennes ena kala blygdläpp brast det sista av hennes självkontroll, hon skrek gällt bakom munkavlen och började vrida sig som en mask där hon stod, ytterst nära att ta överbalansen flera gånger. Detta irriterade tydligen myrorna ännu mer för hon kände fler och fler skarpa små bett på sitt skinn. Hon trodde hon skulle bli galen när hon kände de vassa små sensationerna sprida sig uppåt från hennes ben, över hennes skinkor och mage och vidare upp mot brösten och över ryggen. Hon kved och skrek, vred sig och skakade, men de små torterarna verkade bara arbeta alltmer intensivt, högre och högre upp. Hennes bröst var i frontlinjen nu och flera bett i hennes känsliga vårtgårdar tävlade i intensitet med de hon kände nere på blygdläpparna.

När hon kände något killande krypa på hennes haka höll hon på att bryta ihop, men plötsligt svepte något svalt över hennes ansikte. När hon tittade upp såg hon honom sitta med en ett par meter lång lövruska i handen. Varje gång hon kände något krypa upp längs halsen lät han den svepa över hennes ansikte och slog bort de små krypen. I övrigt kändes det som om de var över hela hennes kropp nu, till och med i hårbotten nöp det till då och då. Hon vågade inte ens titta ned på sig själv för att se hur många små bestar som kröp omkring på henne. Hon knep ihop ögonen och försökte tänka sig bort från sin nuvarande situation, försökte förtränga de skarpa nypen från hundratals små käkar, men utan framgång.

Hon visste inte hur länge hon hade stått där när hon plötsligt kände något som inte kunde vara myror vidröra sina fötter. Hon öppnade ögonen och såg honom linda av sista varvet rep runt hennes fotleder.

"Det ligger en liten tjärn 50 meter snett fram åt vänster. Jag tror du skulle gilla ett dopp i den..." sade han med skratt i rösten.

Hon tvekade inte en sekund, utan att bry sig om sina ömma fotsulor eller slyn som piskade hennes kropp vräkte hon sig fram som en bulldozer genom undervegetationen. Det tog inte många sekunder innan hon var framme vid kanten av tjärnen och fortsatte ut i den, knappt sinkad alls av att hennes fötter sjönk ned till fotknölarna i den dyiga botten vid varje steg. När vattnet nådde henne upp till höfterna kastade hon sig ned. Knästående på botten tog hon ett djupt andetag och doppade huvudet under ytan. Hon kunde inte hålla sig nere länge, men doppade sig gång på gång medan hon försökte ruska på sig så gott det gick. Bakom sig hörde hon hans skratt.

Hon öppnade ögonen och såg sig omkring. I vattenytan runt omkring henne kravlade en och annan myra omkring men inte en bråkdel så många som hon hade trott utifrån hur det känts. När hon vred sig om såg hon honom stå nästan dubbelvikt av skratt vid tjärnens strand.

"När damen har badat färdigt kanske hon kan komma upp så jag kan ta loss henne och befria henne från eventuell kvarvarande uppvaktning. Men jag tror du lämnade de flesta av dina beundrare bakom dig redan här i snåren med tanke på hur du for fram."

Hon tittade trotsigt mot honom och gjorde ett kast med huvudet.

"Vill du att jag ska komma till dig istället? Tja, du ser ju faktiskt ut att ha rätt skönt så..."

Hon satt kvar ute i tjärnen och tittade på medan han klädde av sig naken, stoppade kläderna i kassen och sedan vadade ut till henne. Han sjönk ned bredvid henne med ett brett leende och hon kände hans händer glida över hennes kropp under vattnet. Med visst besvär arbetade han upp knutarna till hennes grenrep och hon kände hur det lossnade ur sitt fäste högt uppe i hennes skrev. Resolut vände han henne mot sig, manövrerade hennes ben runt sig, lyfte henne litet och sänkte långsamt ned henne igen. Hon kände hans lem tränga in i sig när hon sattes tillrätta i hans knä. Med ett stadigt tag om hennes midja började han häva henne upp och ned. Känslan av att älska och bli älskad med på det sättet i den svala tjärnen, nästan viktlös men med repen som fortfarande höll henne fången, var helt underbar. Hon började stöna och flämta bakom munkavlen medan hennes höfter rörde sig i vickande, knyckande rörelser, överlagrade på hans mjuka hävningar, som fick hans lem att kännas ännu mer i hennes underliv.

Hon kom efter bara ett par minuter, men han fortsatte häva henne upp och ned. Den härliga stimulansen i hennes slida fick hennes orgasm att aldrig riktigt klinga av, och efter ett tag så blev hans rörelser knyckigare och snabbare, och med en grymtning knep han ihop ögonen och hon kände hans lem pulsera inne i henne.

De satt kvar på det sättet i tjärnen ett bra tag, tätt hopslingrade med hans armar runt hennes bundna kropp. Men till slut så reste han sig upp litet vacklande men med henne ännu i ett fast grepp i sin famn. Med hennes ben runt sina höfter bar han henne upp på stranden. På en liten gräsplätt sänkte han ned henne och sjönk själv ned bredvid henne. Med litet darrande fingrar fumlade han upp knut efter knut medan solen värmde och torkade deras våta gåshudar. Till slut var hon fri och sträckte vällustigt ut sig bredvid honom.

"Om du någonsin gör om det där så dödar jag dig!" sade hon med lugn stämma.

Han bara tittade på henne och log.